onsdag 20 november 2013

Total error...

Vad ska man säga igår var en riktig uppochner dag:0(( 
Har ju mycket på jobbet nu, de är alla julprylar som skall fram samtidigt som vi har våra kunder att tänka på. Dagarna liksom mixas ihop.. Igår morse började på detta vis.. 
Robert sa helt plötsligt att han skulle ha den stora bilen då han skulle till Gbg. Den bilen var packad med mina lolakläderna mm. Men inget jag reflektera över då.. Jag körde Aston till dagis något sen i min lilla bil, då Robert igentligen skulle kört Aston men hann inte.. 

Kom till jobbet och dagen var som vanligt 100% ös... Vid 10 tiden kom jag på att jag skulle sms en vän som håller på ryggar. Vår Dogge har ju visat tecken på att bli dålig igen. Skrev lite om de senaste inlägget.. 
De är tyvärr de ända jag lyckas ha i huvudet nu.. 
Hon svara att hon kunde idag! Jag blev super glad och ringde Robert och undra om han kunde hänga med å ta med Aston och Dogge efter jobbet. Javisst inga problem... 

Ja ialla fall... Piss å skit å förbannat... Å mer ord... Så ringde telefonen när vi hade nått Hjuvik-Torslanda... 
Hej, de är ja, var är du nånstans? Kommer du? 

Shiiiiiiit!!!!!!! Jag hade ju bokat lolakväll hos en kund.. Jag visste inte ens hur jag skulle be om ursäkt.. Tabba mej totalt.. Inte en tanke på att ta upp kalender å kika av...
Vi var ju långt ute i Hjuvik så de var ingen ide att vända... 
Jag mår så sjukt röttet efter detta.. Jag är annars en person som kan passa tider, kommer gärna i godtid. 

Ang Douglas gav vår vän oss lite hopp, vi ska fortsätta gå för hjälp av henne.. 

Men hela natten har jag drömt mardrömmar om detta.. Helt galet.. Kommer nog aldrig släppa denna ångest.. Så känns de nu.. 

Ja känner bara mej rädd att jag är på väg mot den berömda väggen... Att inte minnas saker är sjukt skrämmande..

Ha de bra.. 

tisdag 19 november 2013

Bearbetning..

Har inte bloggat här på länge... Varit upp och ner mest ner.. . Fick ta avsked av vår prinsessa Doris.. Ni kan läsa om de på www.frallbulls.blogspot.com 
Orkar inte skriva om de...
Vår älskade Douglas har ont i sina höfter igen.. Vi ska börja simma med honom igen. Vill ju ha honom med oss så länge vi får.. De gör så ont i mej vissa dagar när jag tänker på Doris. Sen nu att se att Douglas inte är bra känns som världens slut.. I min värld blir det jobbigt, de blir framförallt stressande och skapar sådan oro.,
Oro kan kväva mej... Slita i mej.. Känns som någon sitter på mitt bröst.. När jag inte är " herre" över situationen blir de svart..mörkt och oövervinneligt..

Nu till allt i min hjärna...En sak jag funderat på..varför finns de människor som så gärna vill att andra skall må dåligt?! Varför vill man inte lyfta och stötta eller helt enkelt bara ge någon annan en komplimang? 
Eller tex kommentera något elakt tillnågon i stället för att hålla tyst? Eller en sådan sak att springa runt och prata om andra människor och deras ev problem. Bara för att istället gömma sina egna fel?! 
En människa som stenhårt också tror på vad en människa säger och inte undersöker ur den andres perpesktiv, utgår från att de är sant..?! 
De finns människor som kan få andra att må så dåligt i deras sällskap att man en dag inte orkar mer. Undrar hur en sådan människa mår inombords? 


Många gånger undrar jag hur vi speglar livet till våra barn. Antagligen blir väl de kopior av oss, förhoppningsvis bättre. 

Glöm inte att ge varandra komplimanger, en kram när någon behöver de eller en push mot rättriktning! 
Istället för att inte säga något, låta bli att trösta eller enbart bara gå önska att alla andra ska ha de dåligt..

Kan säga att man mår bra mycket bättre själv när man ser hur någon skiner upp av en komplimang en kram eller goda råd! 

Jag önskar alla en bra dag så hoppas jag att mina hundar få må bra en period så jag kan få må bra.. 
Love Elin