Jaha då har sexdagar gått över tiden....

Man liksom bara väntar å väntar... varje dag får man något sms om hur det går å om bäbis vill titta ut snart..
Allt känns så lååångsamt.... Jag har saker att göra under dagarna i alla fall. Städar å plockar å donar... vill liksom ha de topprent om bäbis skulle få för sej att komma under natten. Hundarna tycker jag är as jobbig med min dammsugare som låter.

Igår kväll hade jag en underlig upplevelse, satt i soffan å börja gråta. Helt utan någonsom helst anledning. Fem sekunder efter börja jag skratta i stället... Robert bara titta på mej å undra hur de var fatt.
Inte en aning, jag tror det var hormoner som spökade...
Fick gå runt å pilla på ingenting för att komma ur skratt/gråten..herregud, väldigt spännande detta med en graviditet.
Ska till Mvc den 26/10 nästa gång, då ska vi prata om hur man ska gå tillväga om bäbis fortfarande trivs i min mage. Förhoppningsvis har bäbis velat komma ut natten till den 26 redan...hade jag tänkt i alla fall ;O)

Min mage är gigantisk...å nää jag överdriver inte... den mäter 39,5 nu och det börjar bli hemska bristningar på magen. Har ju inte haft några bristningar hittils, SUCK!
Min rygg är paj, man undrar hur sjutton jag ska orka. Inget hjälper... möjligtvis värmepåsen. Men den kan jag bara ha en kort stund för jag svettas i hjäl på några sekunder.

Trots allt mitt klagande är väl de mesta bra.. har tur som har Robert som pushar mej å berättar hur mycket han älskar mig. Tänk vad de tre orden betyder mycket.. JAG ÄLSKAR DIG. Glöm inte att säga det... det är så viktigt!

Jaha ja ja...sex dagar... kan nog bli fler. För inte kommer den i natt, inte en ända känning av värk.
Satt herromdan å fundera, snart kommer en ny varelse till våran familj. En bäbis man inte känner alls, fast den varit bofast i min mage i mer än 9 månader...
Helt plötsligt från att vara ganska säker på barnskötsel blev jag jätte tveksam. Ska jag klara detta? Vill den ha mej som mamma?
Jisses, konstigt eller hur?! Har liksom alltid var ganska självsäker på barnbiten då jag alltid älskat och haft barn nära mej.
Men det kommer gå bra, det vet jag. Robert kommer ju också vara med.

Nu ska jag titta lite på tv...så hjärnan kan gå på tomgång en stund. Kanske är det något program om barnafödsel eller nått annat intressant.

Ja vi hörs igen.. kanske har en bäbis tittat ut. Vem vet...eller så får jag väl tvinga ut den!

Kramar Elin