Aston ler!!!

Min kära mor har sagt ett tag nu att Aston ler mot henne. Gaser har jag sagt... Men så för några dagar sedan log han stort åt sin pappa. Väldigt glad på morgonen efter blöjbytet!

Å så idag fick jag massa leenden å t o m något som lät som skratt. Hahahah...jag skratta massa! Fram med kameran och försökte föreviga...nja gick sådär. Men tycker nog de syns på dessa två kort att Aston minsann skrattar åt sin mamma!

Har mått mycket bättre det sista nu, känner mej som ny igen. Härligt att kunna ligga hur man vill i sängen. Kunna hoppa upp om lilleman gråter. Kunna huka sig ner och ta upp saker från marken utan att halvt börja lipa.

Nu börjar mys pys livet med Aston!!

Jag kan ju berätta lite hur min dag såg ut idag. Vakna i morse och tänkte att jag skulle dammsuga och moppa hemma. Fräscha till de lite extra då jag inte hann i helgen. Men då beslöt lilleman att han skulle gråta hela morgonen. Han ville bara bli buren...stog ut en stund med bärandet...men icke...min rygg ville inte. Så han fick ligga å skrika en stund. Lyfte upp han efter etta tag och då somnade Aston på armen.

Fick en liten stund att städa och göra fint för mina vovvar... Robert var på jobbet om ni undrar vad han gjorde...

Sedan kom Rob hem, å vi käka lunch. Sedan körde jag hann till y-by. Han är borta till i morgon på resa.

Åkte till mormor Svea, Astons gamlemormor. Hon hade köpt så fin dress till honom. Vi fika och prata massa...

Ska bli spännande nu ikväll och se om Aston kommer vara lika gnällig som vanligt?! Gäller att orka med nu när inte Robert är hemma. Han har gnäll period mellan kl 19-23 när han ska lägga sig. Helst vill han ligga och tutta hela kvällen. Men jag vägrar, vill kunna duscha gå på toa å vara någorlunda fri. Han får gnälla tills man hör att det är dax för mat gråtet.

Ska passa på nu å kolla lite internet grejer...Aston har somnat bredvid mej i babysitten. I morgon ska vi till BVC å mäta å väga. Jag tror ju att han väger 4100 å mäter 54. Han har vuxit som bara den de sista. Han har gått upp ca 200 i veckan sedan vi kom hem från BB. Vilket är kanon! Ska bli spännande som sagt i morgon.

Vi syns snart igen!

Kramar Elin

Tufft...

Usch...mina första dagar hemma gick jag nog på endorfiner. Orka fast jag hade skit ont i mitt snitt på magen.
Sedan börja min feber...varje dag, varje kväll sitter jag med frossa å försöker amma i lugn å ro. Men när man har feber känner man allt 10 gånger tydligare. Så när jag fick ett sår på bröstvårtan var det som 1000 eldar brände mig...Aaahhh! :o(
Mitt ärr börja ömma värre och värre tillslut och jag fick söka vård på vårdcentralen skomakaren i Kungälv.
Gillar min vårdcentral, har bytt dit då de får så mycket beröm. Fick en tid och åkte in...

Aston och Robert stanna i bilen då vi ville slippa alla snoriga människor i väntrummet. Efter ett tag fick jag gå in till en läkare. Hon verkade stressad eller så ville hon gå hem helt enkelt. Hon bad mig lägga mig på bristen. Jag kom knappt upp men hon verka inte ens vara intresserad av att hjälpa mig.
Hon tittade på mitt ärr och sa att hon trodde de kunde vara en "stafulukock" bakterie för de är vanligast...
Jag fråga om hon kunde ta prover, men hon svara att det inte behövdes.
Sedan är det ju så att jag inte tål vissa pencelliner. Så jag var tvungen att höra med min mor om hon kom ihåg vad jag hade ätit sist som funka.
Jag ringde mor och berätta om vad hon sagt, mamma frågade då en gång till varför hon inte tog sänka eller urinprov etc på mig?!

Då reste läkaren och stirra mej i ögonen och sa,
- Om nu din mamma vet så mycket, varför behandlar hon inte dig själv!!??

Jag tappa totalt hakan, samlade mig och börja ryta tillbaka om att såhär bemöter man inte sina patienter. Kommer inte ihåg detaljer jag sa men jag fick det jag ville sagt i alla fall!! Grrrr...
Mamma ville då prata med läkaren i telefon då hon måste missuppfattat mammas oro??
Läkaren himla med ögonen och förde en diskution med min mor. Sedan la de på och läkaren hade fortfarnade samma svar på min sjukdom. Fick ett penecellin som kosta 255 kr, och knalla hem helt jätte ledsen över att bli behandlad såhär när man fått så underbar vård och förståelse på Östrasjukhuset under förlossning och efterbehandling. Har svårt att förstå att man pluggar som läkare och inte gillar människor...

Åkte hem och fick hemsk feber under natten...sov mycket dåligt. Drömde naturligtvis om häxläkaren.
Sedan har det gått 4 dagar, febern hängde i sig, fick vansinigt ont i axlar och huvud. Orka bara inte åka in till Östra igen, var helt slut av ammning och feber...

Men så i morse börja mitt ärr rinna var ur...blev jätte rädd och förstod att läkaren inte gett mig rätt pencellin.
Robert, jag å Aston åkte till Östra och fick komma in direkt. Det tog sänkan som läkaren ansåg vara onödigt och urinprov samt fick göra ultraljud på ärret.
Min sänka var på 100 och normalt skall den ligga under 5... Det säger väl allt.
Fick ett nytt pencellin och en ny undersökning på tisdag. Det var mycket bekymrade över mig, alla behandla mig med respekt och fråga hela tiden om jag var ok.
Ska de vara så svårt att förvänta sig ett sådant bemötande? Nej enligt mej...

Fan tänk om jag skulle säga till en kund att,
- Om du kan så mycket om lampor så gå någon annanstans... (Då hade jag sprakat mej själv ska jag säga).

Nu känns de bättre igen, har fått ett förband över magen igen. Kan ringa dygnet runt och fråga om något känns fel.

Har även bestämt mej för att ta de lungt med besök, måste tänka på mig själv och lille Aston. Måste stressa ner med att allt ska vara så UNDERBART hela tiden, att allt ska vara så MYSIGT... Att alla andra mammor är så pigga, snygga å fantastiska...

Min tid kommer väl....snart hoppas jag..snyft!
Nu ska jag sätta mig i soffan och kolla på massa skit på tvn. Aston sover äntligen nu då han har haft väldigt ont i sin mage.

Vi syns igen!

Kramar Elin

Aston har fått en ny kusin!

Min syster och hennes kille fick en liten Alicia den 14 nov. Precis 7 dagar efter våran Aston...

Jag, Robert och Aston åkte ner i går och träffa dem. Guud så söt hon var, en liten go och knubbig sötnos...

Jag skoja med Anneli å sa att de är Tjorven å Pelle i Saltkråkan!!

Vilket team de två kan bli, massa bus och roliga upptåg. Jag å Anneli får nog många skratt!! Det är inte klokt igentligen att Aston fått en jämn gammal kusin. Melina fyller ju 11 år nu 28 nov å Isabella fyller ju 7 år 6 maj. Jisses tiden går fort för de stora kusinerna!

Kul att få en lekkamrat precis med en gång!!

Här kommer lite bilder på underverken, å naawww så gulliga de är!!!

Ses snart igen!! Kram Elin

The förlossnings story...

Nu kommer den alla nyfikna själar....

Natten till söndag (6/11) vakna jag kl 3:00 av att jag tyckte jag hade mensvärk. Fick gå upp och kissa å annat ;O). Fick värkar en gång i halvtimmen och efter varje värk var jag tvungen att gå på toa. Vid 5 tiden gick slemproppen och en större blödning. Då ringde jag ner till kordinatorn och berätta om blodet. Hon lugna mej och sa att jag skulle dricka lite och lägga mej att vila. Tog på mej en nattblöja om vattnet skulle gå. Sov ganska dåligt till klockan 9 på morgonen. Gick upp och käka en ganska normal frukost drack lite extra då jag tänkte de var bra. Fick en illande smärta under frukosten som kändes annorlunda än de värkar jag fått tidigare.

Nu fick jag lite fixa panik...börja städa å moppa. Bytte sängkläder och dammtorka. NU skulle bebis ut tänkte ja.

Jag vila lite i soffan runt 12. Andades så som jag lärt mej på profylax filmen vi lånat. Fick ringa in Robert å mamma runt 12.30 då det blivit riktigt jobbigt.

Mamma tog tiden på värkarna och de var 5 min. Efter 10 min var det bara 3 min mellan värkarna.

Jag ringde ner till kordinatorn som tyckte vi skulle åka... Det blev Östra. Bra tyckte jag då jag varit där mest.

Vi packa ner de sista i våra väskor, tog med mig extra kudde etc. Nu skulle vi åka, dock var jag inte helt övrtygad om att jag skulle få stanna där nere. Har hört så många historier om folk som fått vända.

På väg ner kom värkarna med längre styrka... mycket jobbigt. Men jag kunde andas mig igenom dem. Var väldigt stolt över att det funka å att jag kom ihåg...

Jag å Rob kom på att vi var lite hungriga och chansa på drive in på Mcdonalds...Shit... jag fick panik när jag insåg att en dunder värk var på väg precis när Robert skulle beställa. Usch var jag skämdes. Fick dra min halsduk runt huvudet så ingen såg mej. Hahahah..där satt jag å frusta.

Hann få i mej en cheesburgare innan vi kom till Östra...fick parkering smidigt.

Kl 14:19 Mötes av en jätte go syster som heter Annika. Hon var väldigt rar och go. Hon undersökte mej och jag var öppen 3 cm. Hon ville inte skicka hem mej då mina värkar var så starka och långa. Fick klä om och kissa, drack massa vatten å julmust mellan värkarna. Annika undersökte mej igen efter nån halvtimme tror jag. Då var jag redan öppen 4 cm. - Oj det här kan går fort sa hon!

Kl 16:50 Efter ett tag gick det knappt att andas......då fick jag lustgas. Det var skönt på det höga topparna av värkarna. Nu är det mycket suddigt för mej... läser från min journal.

Kl 17:30 Nu ville jag bada, Annika tappar upp badet för mej, får hemska värkar undertiden. Blir lite tveksam om jag klarar att bada. Men när jag förstår att jag får ha lustgasen med mig in så vågar jag.

Kl 19:08 Nu får jag panik i badet...värkarna känns sjuka. Jag måste upp...Robert kallar på Annika. Klarar inte att stiga upp själv. Robert får "bära" upp mig i en säng. Jag vet att jag gapar om att det känns som bebis tittar ut ur mej. Blir undersökt i badrummet. Har öppnat mej ytterligare 6 cm.

19:15 Rullas in på rummet igen... väldigt yr i skallen av lustgasen och det varmabadet. Personalen försöker sätta dropp på mej. Jag är mycket svårstucken och de lyckas inte. Det får kalla in narkosläkare som sticker mej.

19:30 Kallar de in narkosen igen för att lägga en EDA.

19:45 Narkosjour lägger en spinal för jag var så smärtpåvärkad. Efter spinalen läggs nu Edan.

21:15 Nu måste Annika tacka för sig, och min nya barnmorska heter Marie...

Efter Edan kan jag äntligen prata med Robert igen... känns som en befrielse. Shit! Whoo! Får en gåstol och traskar runt i korridoren för att få lite mer fart på bebis. Minns att jag gick flera varv av lycka. Slippa de hemska värkarna.

Vid 01:24 kan jag inte gå på toaletten längre och sammandragingarna har nästan slutat.. Marie sätter in värkstimulernade dropp.

04:30 Nu måste jag ta lustgas igen då värkarna känns igen. Vid 05:00 höjer de droppet så värkarna skall bli tättare. Bebis ligger fortfarande inte riktigt ner i bäckenbotten. Jag har nu varit öppen 10 cm sen kl 01:00.

Under hela processen låg jag inte ner en ända gång... jag satt på förlossningspall, på knä i sängen. Stod upp med gåstolen. Jag ville ha ner bebis å jag ville föda "normalt".

Hade en hemsk smärta upp i ryggen av allt stående å sittande och det gjorde det omöjligt att slappna av.

Värkarna nu var hemska, det fanns ingen vila emellan. Skalan gick från 0-100 jag låg på 50-100 hela tiden...fick aldrig vila.

Tillslut tog min kropp slut...jag orka inte mer... jag blev ledsen och uppgiven. Jag ville inte mer...

Läkare kallas in och gör undersökning, Bebis ligger 2 cm från målet. Men det är för riskfyllt att lägga sugklocka.

Läkaren säger mycket bestämt att det blir kejsarsnitt, jag blir jätte ledsen och rädd. Gråter och svamlar av lustgasen...

- Inga mer barn här södu Robert...(minns knappt detta)

Tillslut in ser jag att om inte snittet görs är det farligt för mej. Kan ha hemska konsekvenser när nästa barn kommer.

Bebis har mått bra under hela förlossnings processen. Ligger stadigt på 145 slag och har det gott enligt läkaren.

Jag rullas in för snittet och Robert får tjusiga blåkläder. Jag får en "duschmössa" på skallen och det sticker i mej hejvilt då det inte hittar några blodkärl...suck!

10:30 Tittar liten bebis ut, det är en kille. Han hette Aston sa han;O) så det fick de bli. Jag var mycket påvärkad av allt som skett innan. Jag var nästan lite avstängd kan man säga. Robert fick ta hand om Aston. Han klippte navelsträng och fick va med att väga å mäta. Jag bara låg å var avtrubad. Robert fällde tårar medans jag låg där å var avstängd...kände mej hemsk.

Ville ju bli sådär berörd som föräldrar blir på tv, jag har nog fasen lipat till de flesta födslar på tv. Men inte min egen :o( , usch. Har fortfarande ett sår i hjärtat över att inte glädjen in fann sig direkt.

Efter operation rullas vi in på uppvaket, Robert har Aston hela tiden. Den lille ligger å tittar snällt på sin fina pappa medans jag ligger å snarkar i sängen bredvid.

Runt 12 tiden tittar min nya barnmorska in och handmjölkar mej så Aston ska få sitt första mål mat. Det kommer råmjölk i mängder säger Marianne. Underbart!

Nu vill jag hålla Aston, mina armar orkar helt plötsligt. Hjärtat slår hårt när jag inser att denna underbara varelse är min egna bebis. Han försöker tutta på mej men nja..funka sådär. Han somna på mej efter ett tag.

14:50 Nu rullas jag ner till BB, här får vi ett eget rum. Känns lite jobbigt med mitt stora sår på magen. Robert hjälper mej att sitta upp efter nån timme.

Kan inte sova, ligger bara å kikar på Aston. Han liknar mej...fast har Roberts näsa å munn. Robert fixar första blöjbytet galant. Inte alls jobbigt som han trodde, inte ens äckligt säger han. Vi vilar några timmar och vid 19:00 tiden lånar vi rullstol och rullar ner med den nya lilla killen till tre förväntansfulla människor. Farmor Barbro och Mormor Ann-Britt och Morfar Bengt. Vi får presenter och blir gratulerade.

Morfar får hålla först sedan Farmor å sen är de Mormor. Massa kort blir de!

Vi fick ligga på BB 4 dagar...ahhh..kändes som en evighet. På slutet börja jag hata alla där. Usch börja må illa över allt. Ville bara hem. Till min säng, å mina älskade hundar.

Å så kom dagen! HEMMA!!

Allt går jätte bra med amning. Det känns kanon då jag var lite orolig i början.

Här kommer lite bilder när Aston kom till världen!

Hej så länge så syns vi snart igen!

(Nästa inlägg så är vi på besök hos Astons nya kusin nämligen sötnosen Alicia)

V. 42+2 och bebis har det gött!!

I går var jag och Robert i väg till Östra för att kolla mej å bebis på överburenhetskontroll. Fick sitta med CTG och lämna urinprov samt blodtryck. Läkaren gjorde ultraljud för att kolla vattnet i magen å en massa annat. Han såg inte moderkakan så han fick även göra ett vaginaltultraljud :o/. Sen skulle han känna på hur "mjuk" jag var på livmodertappen...eller vad nu heter..?? Det var inte kul alls...gjorde ont.

Fast vad är väl de mot den bådande förlossningen...;O)

Men i alla fall moderkakan hittades och den var inte i vägen för bebisen så jag blev hemskickad. Vi skall tillbaka på lördag för ytterligare en undersökning, där ifrån kommer läkaren besluta när ev, en igång sättning skall ske.

Bara att vänta å se då... vill den själv eller ska vi hjälpa till?! bebis hade nog kunnat stanna till jul, blivit en jätte fin julklapp.

Nog om detta, jag har ju två syskon. Min storasyster Anneli som delar samma pappa med mej. Å så lillebror David som är helsyskon. Anneli är ju oxå gravid, och hon skall göra kejsarsnitt runt sen 14 nov. Helt plötsligt är våra bebisar snart födda på samma vecka ;O) jisses! Väldigt märkligt!

Ska bli kul med en jämn gammal kusin att leka med. Gå ut och promenera tillsammans och kusinerna får mycket utbyte av varanndra.

Sen får ju Annelis bebis massa fin hjälp av sina stora syrror, Melina (11 år) och Isabella (6 år). Har sagt att det får låna en bebis var å hjälpa till...;O)

Himla kul i alla fall att livet har så märkliga/roliga svängar..inte trodde väl jag å syster vi skulle få barn samma år 2011 å samma månad... vem vet samma datum?!

Jag hoppas bebis tittar ut på söndag den 6 nov, och är en frisk å kry sak. Att amningen funkar och vi får presentera bebis för nära å kära... Det ska bli mysigt!

Ja usch vilka bilder jag lägger ut här nu... så här se jag i alla fall ut just nu! Thii... Känner mej fin vissa dagar andra dagar som på kortet med vita tröjan är de lite värre ;O)

Men Robert säger att jag å så fin å det betyder sååå mycket! Han är så gullig och berättar hur mycket han älskar mej. Trots att ja mest klagar här hemma på allt...

Melina, Annelis stora tjej var här i förrgår och var ute å fota med min kamera. Hon är så duktig, hon vill bli fotograf när hon blir stor. Har gjort ett litet kollage på henne...

Sedan vill jag hälsa alla som kommenterar på min blogg! Jätte kul med lite feedback etc. Ni som aldrig kommenterar borde påta ner något ord tycker ja...

Ha de gott så ska jag vila upp mej för den stora dagen...om den kommer ;O)

Kramar Elin