Tufft...

Usch...mina första dagar hemma gick jag nog på endorfiner. Orka fast jag hade skit ont i mitt snitt på magen.
Sedan börja min feber...varje dag, varje kväll sitter jag med frossa å försöker amma i lugn å ro. Men när man har feber känner man allt 10 gånger tydligare. Så när jag fick ett sår på bröstvårtan var det som 1000 eldar brände mig...Aaahhh! :o(
Mitt ärr börja ömma värre och värre tillslut och jag fick söka vård på vårdcentralen skomakaren i Kungälv.
Gillar min vårdcentral, har bytt dit då de får så mycket beröm. Fick en tid och åkte in...

Aston och Robert stanna i bilen då vi ville slippa alla snoriga människor i väntrummet. Efter ett tag fick jag gå in till en läkare. Hon verkade stressad eller så ville hon gå hem helt enkelt. Hon bad mig lägga mig på bristen. Jag kom knappt upp men hon verka inte ens vara intresserad av att hjälpa mig.
Hon tittade på mitt ärr och sa att hon trodde de kunde vara en "stafulukock" bakterie för de är vanligast...
Jag fråga om hon kunde ta prover, men hon svara att det inte behövdes.
Sedan är det ju så att jag inte tål vissa pencelliner. Så jag var tvungen att höra med min mor om hon kom ihåg vad jag hade ätit sist som funka.
Jag ringde mor och berätta om vad hon sagt, mamma frågade då en gång till varför hon inte tog sänka eller urinprov etc på mig?!

Då reste läkaren och stirra mej i ögonen och sa,
- Om nu din mamma vet så mycket, varför behandlar hon inte dig själv!!??

Jag tappa totalt hakan, samlade mig och börja ryta tillbaka om att såhär bemöter man inte sina patienter. Kommer inte ihåg detaljer jag sa men jag fick det jag ville sagt i alla fall!! Grrrr...
Mamma ville då prata med läkaren i telefon då hon måste missuppfattat mammas oro??
Läkaren himla med ögonen och förde en diskution med min mor. Sedan la de på och läkaren hade fortfarnade samma svar på min sjukdom. Fick ett penecellin som kosta 255 kr, och knalla hem helt jätte ledsen över att bli behandlad såhär när man fått så underbar vård och förståelse på Östrasjukhuset under förlossning och efterbehandling. Har svårt att förstå att man pluggar som läkare och inte gillar människor...

Åkte hem och fick hemsk feber under natten...sov mycket dåligt. Drömde naturligtvis om häxläkaren.
Sedan har det gått 4 dagar, febern hängde i sig, fick vansinigt ont i axlar och huvud. Orka bara inte åka in till Östra igen, var helt slut av ammning och feber...

Men så i morse börja mitt ärr rinna var ur...blev jätte rädd och förstod att läkaren inte gett mig rätt pencellin.
Robert, jag å Aston åkte till Östra och fick komma in direkt. Det tog sänkan som läkaren ansåg vara onödigt och urinprov samt fick göra ultraljud på ärret.
Min sänka var på 100 och normalt skall den ligga under 5... Det säger väl allt.
Fick ett nytt pencellin och en ny undersökning på tisdag. Det var mycket bekymrade över mig, alla behandla mig med respekt och fråga hela tiden om jag var ok.
Ska de vara så svårt att förvänta sig ett sådant bemötande? Nej enligt mej...

Fan tänk om jag skulle säga till en kund att,
- Om du kan så mycket om lampor så gå någon annanstans... (Då hade jag sprakat mej själv ska jag säga).

Nu känns de bättre igen, har fått ett förband över magen igen. Kan ringa dygnet runt och fråga om något känns fel.

Har även bestämt mej för att ta de lungt med besök, måste tänka på mig själv och lille Aston. Måste stressa ner med att allt ska vara så UNDERBART hela tiden, att allt ska vara så MYSIGT... Att alla andra mammor är så pigga, snygga å fantastiska...

Min tid kommer väl....snart hoppas jag..snyft!
Nu ska jag sätta mig i soffan och kolla på massa skit på tvn. Aston sover äntligen nu då han har haft väldigt ont i sin mage.

Vi syns igen!

Kramar Elin