Veckan har gått... Jag har jobbat! Det har gått bra. Hjärnan gick in i arbetsmod igen. Lite grejer hade fallit bort men det funka ändå.
Sakna Aston gjorde jag varje dag. Försökte låta bli att ringa hem. Men fick söta bilder på honom hela tiden från Robert. Nått samtal blev det.
Kvälls ångesten var värre. När man träffat lillkillen 1,5 tim å han skulle sova. Då börja hjärnan straffa en med ångest... Gör man rätt som jobbar innan han är 1 år...?! Mår han dåligt utan sin mamma?
Missar jag något hemma nu när jag jobbar?
Allt snurrar...
Varför jag jobbar är ju för att dryga ut mammadagarna så Aston får börja på dagis när han är ca 1,8 år. Sen är det lite kul att vara tillbaka på jobbet då och då, man uppskattar fler grejer med mammaledigheten.
Något som är säkert är att jag uppskattar att jag har ett arbete, en fantastisk son å familj! Tacksam är det till 1000!!!!
Puss på er...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar